Om jag kunde

sjunga, så skulle jag vara så glad! Kunde jag dessutom spela en trudilutt därtill, så vore det ännu bättre! Ja, det är den talang som jag önskar att jag hade, musikalitet.


När jag gick i skolan hade vi en musiklärare som var väldigt opedagogisk. Han satt vid sin flygel längst fram i klassrummet. Alla i klassen fick sedan komma fram en och en och inför alla andra sjunga Havsörnens vals (tror jag den hette). Sedan talade han om, också inför alla, vad han tyckte om ens musikalitet. Min dom var: "Du kan inte sjunga!" Punkt, slut! Det har jag burit med mig under alla år.

När jag många, många år senare utbildade mig till förskollärare så måste man lära sig några ackord på gitarr, eller också fick man spela blockflöjt. Jag förklarade för musikläraren att jag kunde faktiskt inte lära mig spela gitarr med mina korvfingrar (korta och tjocka), Det fungerade bara inte! Då sträckte han fram sin hand mot mig! Han hade också korvfingrar! 😁

När jag jobbade som förskollärare sjöng jag med barnen så fönsterrutorna skallrade! Barnen tyckte att jag sjöng jättefint! Man får välja sin publik!









Kommentarer

  1. Sjunger gör jag också...av hjärtans lust! Bäst är det när jag vid enstaka tillfällen går i kyrkan. Då sjunger jag ut om det är en psalm jag känner igen.
    Kram Inger

    SvaraRadera
  2. Jag har också bestämt mig för att sjunga ut när jag är i kyrkan. Det är så svårt annars, för de sjunger ju alla psalmer så högt i tonen. Ha det gott!

    SvaraRadera
  3. Det känner man ige, hur opedagogiska lärare var förr, hade liknande upplevelse men jag slapp sjunga inför skolkamraterna, men domen blev hård över min sångröst...

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ensamhet...

Fem en fredag v. 4: Isbrytare

Måndagstankar i v. 30