Taggarna utåt

Om jag får säga det själv, 
så är jag en i grunden ganska
lugn och sansad person
som inte hetsar upp mig i första taget


Men det har hänt att jag vid något
tillfälle  haft alla taggar utåt, 
och det har varit då någon,
vid upprepade tillfällen,
gjort sig viktig och uppträtt överlägset
mot mig eller någon annan.


Och det yttrar sig inte i att jag 
på något sett skriker och skäller.
Jag blir snarare iskall!
Dessutom har  jag svårt att se
några goda sidor hos 
den som kränkt någon,
vilket ju också måste finnas!

Vid sådana tillfällen
blir jag själv en person som jag
absolut inte tycker om!

¤¤¤¤¤¤¤






Kommentarer

  1. Ja du, jag önskar att jag kunde bli iskall och inte bry mig - men sån är inte jag. Hade som yngre ett mycket hett temperament som yttrade sig i att jag gärna blev påstridig och sa ifrån. INGEN skulle få sätta sig på mig inte! Numera yttrar sig temperamenten bara på sånt sätt att jag blir sur..... Inte bättre faktiskt!!
    KRAM/Susie

    SvaraRadera
  2. Med iskall menar jag att jag på ett kallt och opersonligt sätt klargör min ståndpunkt mycket tydligt. Sedan ska det mycket till för att jag ska ändra uppfattning om personen ifråga, vilket jag ogillar! Alla bör få en andra chans! Och jag är dessutom en riktig tjurskalle! Kram på dig Susie!

    SvaraRadera
  3. Orättvisor - där ska man ha taggarna utåt. Vi är rätt lika här ser jg när jag läser ditt svar till Susie. Beroende på vad personen har sagt/gjort ger jag henne/honom totalt tre chanser. Sedan är min välvilja förbrukad. Och nej, jag ändrar mig inte efter att jag tagit ett beslut. Rätt eller fel!? Ingen aning, men för mig känns det bra.

    SvaraRadera
  4. Jag blir så arg fortfarande över orättvisor och dumheter, tror aldrig det går ur hur gammal jag än blir!

    SvaraRadera
  5. Håller helt med dig BP! Rätt eller fel. som sagt var, men just i stunden känns det bra för mig också!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ensamhet...

Fem en fredag v. 4: Isbrytare

Måndagstankar i v. 30