Ute eller inne?

Mest trendigt under min tonårstid var nog de stora hövolmar man hade till hår, schaletten som var knuten på hakan. dom vida kjolarna med alla underkjolar. Jag försökte väl hänga med så gott det gick, men då vi alltid hade dålig ekonomi, så var det inte lätt.

 
Att tupera håret kostade ingenting, så där hängde jag med!
Och därmed blev håret lika stort som ansiktet! 😁

När jag var i tonåren kunde man gå i frivillig slöjd på sin skola. Det tillfället tog jag så klart, och blev ganska duktig på att sy. Jag fick t.o.m. en bok i premium för mina sykunskaper, vilket jag blev mäkta stolt över. Den har jag fortfarande kvar, samlare som jag är!


Och det var ju så här man skulle se ut, i alla fall i vissa kretsar, med stora kjolar och  schaletten på hakan. Det gjorde jag också ibland, men lika ofta gick jag klädd i storblommiga hemsydda byxor i glada färger, eller hängselkjolar och jag minns mycket tydligt en ljusblå hel overall för innebruk som jag tillverkade. Det blev lite kul att avvika från mängden. Man var ute ibland och inne ibland!


När jag så småningom började arbeta och tjäna egna pengar köpte jag faktiskt ganska mycket kläder. Det blev på något vis som om jag kompenserade mig då! Det fanns en liten butik som hette "Fröken Schantz" och där kunde man handla och betala när man fick lön. Farligt för sådana som var oekonomiska, men det var inte jag! Så sömnaden avtog allt eftersom jag fick bättre råd, och det var lite synd egentligen. Men man fick ju så många andra intressen. Pojkar t.e.x.!

¤¤¤¤¤¤¤







Kommentarer

  1. Frivillig slöjd, jag baxnar. Jag fick inte färdigt ett enda handarbete under hela skoltiden. Helt värdelös på att sy sticka o virka. Min mamma rev sitt hår, hon var ju väldigt duktig med stickor framför allt. Det förde med sig att jag mest gick i tröjor och västar som mamma stickat. Jag ville ju ha köpekläder som alla andra...
    Inte ens färg fick jag bestämma själv, allt skulle vara blått för det påstod mamma klädde mig bäst. Gissa vem som handlade en garderob fylld av röda kläder när jag blev äldre, haha. Sjalett på huvudet och vida kjolar var lite före min tid. Det ser väldigt kvinnligt ut, man fick en fin midja! Kram

    SvaraRadera
  2. Vilken rolig bild på dig! Ganska skoj egentligen att se hur ni tjejer såg ut på bilden och hur ni var klädda och hur killarna såg ut. Kan bara konstatera att det kvinnliga modet verkligen var 1960-/1970-tal, medan killarnas outfits är totalt tidlösa. Märkligt! Vi kvinnor är kanske mera modekänsliga än killar.

    Duktigt att du lärde dig att sy så bra:-) Det lyckades jag aldrig med. Min mamma däremot var otroligt duktig på att sy, sticka, virka, knyppla med mera.

    SvaraRadera
  3. Jag har också sytt väldigt mycket på grund av dåligt med pengar. Mamma sydde allt och klädde mej också i blått som Paula skriver. Skaffade bara beige och brunt när jag bestämde själv, va hemsk jag såg ut!
    Kram Inger

    SvaraRadera
  4. Min mamma sydde en hel del kläder men även jag som alltid varit en pyssel-maja. Minns att jag sydde en riktigt snygg blus av en gammal gardin med fransar. Fransarna fick bli snygg avslutning nertill och i halsen fram. Har ofta önskat att jag haft den kvar. Min garderob har under alla år innehållit mest svart, älsklingsfärgen. Och så lite blått, favoritfärg nr 2.
    God måndag!

    SvaraRadera
  5. Sticka och virka var inte något som jag tog med mig från slöjden heller! Jag stickade ett par grön/gula tummvantar, och höll så hårt så jag fick skavsår på pekfingret. Sedan dess har jag aldrig stickat! Men jag önskar att jag kunde för jag har massor av växtfärgat garn som bara ligger.
    Jag önskar också att jag hade sparat en del av de kläder jag sydda, bl.a. en svagt vit/rosa-randig klänning där hela kjolen bak var brodyr i olika lager. Själv minns jag den som jättefin, men det kanske den inte alls var!! 😄 Trevlig måndag till er också! Här skiner solen just nu!

    SvaraRadera
  6. Du är så söt på bilden, mina storasystrar hade också hövolmar som frisyrer under min tonårstid var det V-jeans som gällde... En trend jag inte kan förstå idag är alla dessa tatueringar på både kvinnor och män, fulaste av allt är de som inte har en minsta bit synlig hud och tatueringar i ansiktet.. Kram

    SvaraRadera
  7. Tack du! Tatueringar är inget jag skulle vilja ha heller! Men faktum är att jag har sett en och annan som faktiskt är verkligt vackra. I Nya Zeeland såg jag för första gången en man som hade hela ansiktet tatuerat, ja kroppen också förstås. Det var maoriernas alldeles speciella tecken och faktiskt riktigt vackert. Men det KAN inte heller vara nyttigt?! Kram tillbaks!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Måndagstankar i v. 30

Röksignaler

Fem en fredag v. 8: Teambuildning