Fem en fredag v. 39: Upptäckter

 Idag går vi på upptäcksfärd tillsammans med elisamatilda.se

1.  När hittade du senast rikedom?
Det hittar jag varje gång jag träffar mina barnbarn!
Dom och deras föräldrar är Guldkornen i min tillvaro.


Den här bilden är tagen 2013 på en gata i Taipei
Idag är dom 11 och 14 år, men lika goa mot varandra
som då. Min absoluta favoritbild!

2.  Vad tappade du senast bort och fick tillbaka?
Det var nog mig själv, men jag hittar alltid tillbaka.

3.  Vad är något du nyligen upptäckt hos dig själv?
Att jag är rena rama ungdomen! Det var när jag träffade
mina två systrar, 82 och 91 år. 😍

4.  Vad fick du senast omslaget?
Osten, som jag köpte på ett litet gårdsmejeri.

5.  Vad har du kvar att upptäcka?
Ojojoj, det är mycket det! Vet bara inte hur jag ska
hinna med allt. Tiden rinner iväg! Så här kan jag inte
sitta och dega!

¤¤¤¤¤¤¤

Ha en underbar helg,
vare sig det är regn eller solsken, 
och insup höstens färger och dofter!







Kommentarer

  1. Barnbarn är lycka, visst är det härligt att känna sig ung!

    SvaraRadera
  2. Trots alla mina krämpor så är jag fortfarande ung. Iaf i huvudet och det är jag tacksam för. Några barn eller barnbarn har vi inte, så vi får njuta av varandra så gott det går.....
    KRAM/Susie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

      Radera
  3. Barn och barnbarn är fint. Alla får inte barn men man kan ta hand om andras barn i en samhällsnytta och få mycket kärlek och rikedom.
    Att få känna sig ung, wow!

    SvaraRadera
  4. visst är barn och barnbarn en glädjekälla. jag har alltid önskat mig en storebro,i stället är jag äldst i en syskonskara på fem. nej, hur ska en hinna med allt en vill göra, lära och se

    SvaraRadera
  5. Det er mye å glede seg over i hverdagen. God helg 😊

    SvaraRadera
  6. Visst är det en boost för självförtroendet när man träffar personer som är betydligt äldre än man själv är;-) Så du är ett sladdbarn, precis som jag förresten.
    Bilden på barnbarnen är otroligt fin. Förstår att det är en favo. Den säger så mycket och andas kärlek.

    SvaraRadera
  7. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  8. Familjen är guld värd, alla har inte lyckan att ha en. Är det så stor åldersskillnad på er systrar, alla tre? Du kan ju inte vara gammal, du som är så pigg och glad!
    Ja man kanske borde hinna med annat än datorn, men ärligt så lär man sig ganska mycket genom den också! Ha nu en fortsatt fin helg, o fotot, det är helt ljuvligt

    SvaraRadera
  9. Alla har inte lyckan att ha barn/barnbarn, men då får man ta hand om varandra i stället! Jag är faktiskt inte ett sladdbarn, jag är ett kontaktbarn. Äsch, jag bara skoja! Neej, jag är yngst av sju syskon, och det var ungefär 3 år mellan var och en av oss. Nu är det bara mina två systrar och jag kvar. Tre bröder och en syster är döda. Själv har jag fyllt 76, men jag har haft turen hittills att få vara frisk och alert. Till den del tror jag det beror på att jag alltid har hållit igång, varit nyfiken och gärna vill lära mig nya saker. Och absolut att man lär sig mycket genom datorn, men jag vägrar lära mig allt det på min mobil! Där är jag styvnackad. En telefon är till för att ringa på, och ev. ta emot sms, men alla appar kan jag vara utan! Men i dagens läge är det ju så illa tvunget att ha swisch och bank-id. Annars skulle jag vara helt nöjd med min lilla hopfällbara Doro, som jag fortfarande också har kvar (med kontantkort). Det är för det mesta den jag tar med mig när jag lämnar huset, om jag inte ska handla på något speciellt ställe. Så var det med det! Kram på er!

    SvaraRadera
  10. Ost från gårdsmejeri låter mumma! Barnbarn känns avlägset, trots att jag egentligen har åldern inne. Men mina barn har det inte :)

    SvaraRadera
  11. Härligt när man känner sig ung. Då blir allt så mycket enklare. Åldern är bara siffror och det är känslan som räknas. Kram

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ensamhet...

Fem en fredag v. 4: Isbrytare

Måndagstankar i v. 30