Fem en fredag v. 45: Räknetal

 

Nu kör vi elisamatilda.se

1.  Nämn fem av dina viktigaste ägodelar.
Det allra viktigaste i mitt liv är familjen. Men dom är ju absolut inte mina ägodelar! Det är däremot mina fotoalbum, och då måste ju datorn räknas också, eftersom de senaste 20 årens foton ligger på den. Men datorn är enbart viktig p.g.a. det. 

Alla små skrivna lappar och brev från barn/barnbarn är jätteviktiga för mig, liksom min livsberättelse, och min lilla glashöna som kommer från mamma, som i sin tur fått den från sin mamma.

Jag är nog en riktig nostalgiker!

2.  Vad är fyra saker du gjort den här veckan?
Jag har varit på gymmet, jag har tvättat och manglat i tvättstugan, jag har haft oväntat besök av en av mina senaste arbetskamrater (joo, klart hon blev bjuden på Gevalia!) och jag har haft besök av kommunens syn- och hörselkonsulent som monterat in ljudförstärkare till min TV. Så nu behöver jag inte vara rädd för att störa grannarna!

3.  Vilka är dina tre senaste telefonsamtal?
Gynekologmottagningen, Kerstin (min vän och tidigare granne) samt en bekant som bjöd in mig till sopplunch nästa vecka.

4.  Vilka två val velar du mellan?
Köpa tvättmaskin - inte köpa tvättmaskin. Det är ju så rackarns skönt att få lakanen torra på en gång, för att inte tala om vad rogivande det är att mangla. Joo, jag menar det! Men samtidigt är det bekvämt att bara kunna slänga in lite trosor och tröjor när man vill i sin egen maskin. Det tål att tänka på! Kan ju tvätta småtvätten inne och lakan/handdukar i tvättstugan.

5.  Vad är en sak du aldrig kommer att glömma?
Helt klart är det ju mina barn/barnbarns födelse. Varje födelse är som ett litet mirakel tycker jag! 

Men jag har också ett starkt minne av döden. Vi var sju syskon i familjen. Jag är yngst och min bror Leif var tre år äldre än jag. Min storebrolla! Vi stod varandra närma, det var ju vi som växte upp tillsammans. Han hade inte heller någon egen familj, så jag och min son blev väldigt viktiga för honom.

Så blev han plötsligt akut sjuk, och det visade sig att han hade långt gången levercancer. Jag åkte ner till Göteborg, och var med honom på Östra Sjukhuset. Mot slutet blev han väldigt orolig. Han satte sig upp gång på gång och försökte kliva ur sängen. Jag såg rädslan i hans ögon trots att han inget sa. Då lade jag mig tätt bakom honom i sängen, lade armarna om honom, och pratade tyst närma hans öra. Jag pratade om mamma och pappa, om våra två syskon som inte fanns längre, och om minnen vi hade tillsammans. Leif blev lugn och stilla och somnade in så. Det här är ett mycket, mycket starkt och kärt minne för mig! Han blev bara 52 år.


¤¤¤¤¤¤¤

Ha en trevlig helg!



Kommentarer

  1. oväntat besök är ovanligt och trevligt, oftast blir det samtal innan, tja, äger dock inte familjen... inte ens saker jag kan byta ut ❤️

    SvaraRadera
  2. Vilket känslosamt minne ❤️

    SvaraRadera
  3. Å så sorgligt med din bror, beklagar verkligen din förlust!
    Om tvättmaskin: jag gjorde mig av med min, har aldrig saknat den en endaste minut. Den var bara i vägen.
    Om de små nya liven: här är vi helt överens.

    SvaraRadera
  4. Det är ett känslosamt och sorgligt minne, samtidigt som jag är innerligt tacksam att jag fick vara med honom till slutet. Och jag vet att Leif skulle ha älskat mina barnbarn, som har fått höra många fina berättelser om honom av sin far.

    SvaraRadera
  5. Det är minnen som är otroligt starka du delar med dig av - sånna glömmer man aldrig.
    Tvättmaskin, tycker nog din slutsats om att tvätta större saker som lakan, handdukar osv i tvätt stugan o ha en liten lagom tvättmaskin hemma för sånt man vill slänga in snabbt.
    Ha en fin helg.

    SvaraRadera
  6. Vad sorgligt med din bror! Tvättmaskin skulle inte vara dumt men får inte plats i lägenheten.

    SvaraRadera
  7. Så sorgligt med din bror men samtidigt vilken tröst att du fick vara så nära honom när det tog slut. Jag funderar också på om jag skulle skaffa mig en egen tvättmaskin... det skulle vara skönt.

    SvaraRadera
  8. så fint att du kunde ge din bror lugn och ro på slutet. syskon är viktiga.

    SvaraRadera
  9. Døden setter dype spor om den er "varslet" eler kommer brått og uventet.

    SvaraRadera
  10. Ett otroligt fint men ändå smärtsamt minne. Att gå bort vid 52 år är alldeles för tidigt. Jävlar cancer säger jag bara.
    När vi hade stambyte i vår lägenhet för 6 år sedan kunde vi välja om vi ville ha en tvättmaskin i badrummet. Men då hade vi fått välja bort badkaret och bara fått en dusch. Vi valde bort tvättmaskinen, för ingen av oss ville vara utan badkar under vintern.
    Sängkläder manglar jag också. Gissar att du, min granne Maria och jag är de enda som manglar sängkläder...

    SvaraRadera
  11. Ett sorgligt minne, men tack för att du delar med dig av det.

    SvaraRadera
  12. Fint och vackert, men ett otroligt sorgligt minne! Jag har naturligtvis också en massa släktingar och vänner som "gått bort" alldeles för tidigt - det drabbar ju en annan som börjar lite till åren. Men jag orkar inte prata eller berätta om det.....
    KRAM/Susie

    SvaraRadera
  13. För mig är det ett sorgligt men väldigt kärleksfullt minne! Och liksom du, BP, så förbannar jag cancern. Bara under de senaste åren har två av mina systerdöttrar gått bort i sjukdomen. Vi har en lång historia av cancerfall på min pappas sida.
    På tal om mangling så har jag också en granne som manglar lakan. Tänk att få lägga sig i en säng med väldoftande och manglade lakan. Men....det är inte fy skam att få lägga sig i ett väldoftande bad heller!

    SvaraRadera
  14. Vilket sorgligt men fint minne av din bror. Kram

    SvaraRadera
  15. Sånt där med att köpa eller inte, är verkligen något som kan få en att vela fram och tillbaka.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ensamhet...

Fem en fredag v. 4: Isbrytare

Måndagstankar i v. 30