Utställning

Idag har jag besökt en konstutställning på Galleri Ester här i Enköping. Just nu ställer de ut akvareller av Leif Ahnlund, en konstnär som härstammar från staden. Han har målat många bilder från vår stad som visar hur det såg ut på 1960-talet och framåt. På flera av dem kan man känna igen människor som av en eller annan anledning förknippas med vår lilla stad. Han illustrerar också raggarkulturen på ett bra sätt. Som "gammal" raggarbrud väcker bilderna många härliga minnen till liv. 

Till den här bilden har Leif gjort en liten beskrivning av människorna som befann sig på Torget vid tillfället, och som man kunde läsa om vid utställningen. Det blev många igenkännande skratt!
 
De två stora husen i bakgrunden är tyvärr rivna, och där det stora vita huset låg finns, efter ett långt antal år, fortfarande bara en stor grop. Turerna runt huset och dess rivning har dragits i långbänk, och det verkar som om det fortsätter så tyvärr. 

Här i Enköping, liksom i många andra städer, drabbades de styrande under en period av rivningshysteri. Alla gamla fina hus fick skatta åt förgängelsen, och upp dök betongklossar av sällan skådat slag. Därför har Leif Ahnlunds bilder också en alldeles särskild betydelse för oss gamla Enköpingsbor.

Den här bilden har en alldeles särskild betydelse för mig. Inte för att konstnären har förevigat Beatles besök i Enköping (jo, det är sant!), utan för att jag under min tonårstid bodde i det märkliga huset t.h. i bild. Huset kallades Långholmen eller Strykjärnet. I det mörkgula huset i mitten var polisstationen belägen. 

Min familj bodde på andra våningen, men jag disponerade också ett litet rum allra högst upp på gaveln. Där fanns inga uppvärmningsmöjligheter, så jag kunde bara vara där när inte var så kallt. 

Till vänster, ute ur bild, låg dåvarande Nämndhuset där jag fick mitt första arbetet, som kart-och kontorsbiträde. Så ni kanske förstår att bilden ligger mig varmt om hjärtat.

Till höger i bild syns Nämndhuset, där jag alltså arbetade, och om man följde gatan upp mot Vårfrukyrkan, och sedan svängde snett upp till höger nedanför kyrkan, så kom man till Dygdens Stig. 

Stigen kallades så av gemene man eftersom Ernst Westerlund, den kände Enköpingsdoktorn, ordinerade sina patienter att ta stärkande promenader  runt kyrkan. För mig hade stigen en helt annan betydelse! Där stod jag ofta och svärmade med mitt livs kärlek, min sons pappa. För skolungdomar från Realskolan fyllde platsen en helt annan funktion. Dit gick man för att tjuvröka!

Och det här är just utanför mitt hem på Rådhusgatan, och det kan mycket väl vara några pojkar som åkte runt för att se om jag tittade ut. Det stora huset t.h. är Nämndhuset, och i ett av de små husen i högerkant (där låg tre små gula hus) huserade en konstnär som hette Rubensen. Det visade sig sedemera att han tecknat av mig när jag hängde ut genom fönstret och pratade med några pojkar. Han frågade sedan om jag ville sitta modell för honom, så det gjorde jag (med kläderna på).

De här bilderna är bara ett litet urval av Leif Ahnlunds akvareller från gamla Enköping. Det är verkligen en nostalgitripp att gå och titta på hans utställningar. Och själv såg jag ut så här på den tiden det begav sig:

Yvonne och jag, 1960

¤¤¤¤¤¤¤








Kommentarer

  1. Vad roligt att du känner igen dig i alla tavlorna. Förstår det blev en trevlig tidsresa bakåt i tiden för dig .) Fint tecknar han!

    SvaraRadera
  2. Det måste vara kul att se och känna igen sig i tavlorna. Jag visste inte att Beatles varit i Enköping. Ha det bra.

    SvaraRadera
  3. Hans tavlor är verkligen en resa tillbaka i tiden. Beatles var här någon gång i början på 60-talet, då de ännu inte var särskilt kända. Fråga mig inte vad dom gjorde här, för det vet jag inte.

    SvaraRadera
  4. Nu har jag kollat lite fakta om Beatles besök i Enköping. Det ägde rum den 25 oktober 1963, då de åt lunch på restaurang Pepparroten, som förresten låg i det röda huset längst bort på bilden där de är med. Informationen kommer från Totte Wallin (han med Enköpingst´åge, väldskänd i hela Enköping!). 😁

    SvaraRadera
  5. Fantastiska tavlor! Jag blir alldeles lyrisk över bilarna. Vilka detaljer. Sista bilden med en av mina favoritamerikanare, en tidig Ford Fairlane. Så vacker med all sin krom. Och där finns också VW, Volvo Duett, Volvo Amazon, m.fl. Så härligt! Tala om nostalgi. Och även husen är så vackra och detaljrika. Den utställningen hade jag njutit av. Tummen upp!
    Ha en skön helg!

    SvaraRadera
  6. Ja han har ju så detaljerade bilder, och personerna är klart igenkännliga. Det är verkligen en nostalgi kick att se hans tavlor. Och att minnas alla vackra gamla hus som ju inte finns mer. Hoppas din helg varit fin!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Måndagstankar i v. 30

Röksignaler

Fem en fredag v. 8: Teambuildning