Fem en fredag (lördag) v. 5: Godnatt

Den här veckan svarar jag på elisamatilda.se:s frågor en dag för sent. Jag orkade helt enkelt inte i går!

Godnatt

1.  Vad håller dig uppe om kvällen?
Nattmänniskan inom mig! Jag är helt enkelt pigg och kommer igång då.

2.  Hur fungerar du på dålig sömn?
Slö och seg, men även då lever jag upp ju senare på dagen det blir.

3.  När sover du som bäst?
Väldigt svalt i sovrummet, så där så att nästippen känns kall!

4.  Vilket är den mest konstiga plats du sovit på?
Konstigt och konstigt! Har nog inte sovit på så många konstiga platser.
Kanske var det i den lilla bergsbyn i Anderna, eller på det överfulla
tåget mellan Siliguri och Dehli i Indien. En resa som tog 27 timmar!

5.  Vad drömmer du mest om?
De drömmar jag kommer ihåg handlar nästan alltid om att jag blir jagad,
och jag hamnar ofta på samma plats. En plats som är så välkänd men ändå inte.
Men att den ligger i asien framgår tydligt.

¤¤¤¤¤¤¤

Med hänvisning till fråga fyra ovan om konstiga ställen att sova på, så minns jag när jag för många år sedan under en resa till Peru skulle övernatta några nätter i en bergsby hos indianerna. Byn heter Uratari och ligger ungefär fyra timmars resa från Cusco. Vi tog oss dit med våra lilla buss på smala vindlande och gropiga bergsvägar, med hjärtat i halsgropen, men med sinnena uppfyllda av den helt betagande utsikten. Väl framme togs vi emot med värme av byns innevånare. Vi bjöds på lunch, som bestod av stora portioner av korianderdoftande potatis, rotfrukter och kött (som jag i efterhand kom att undra över om det var marsvin?!). Men gott var det för våra hungrande magar! Sedan skulle vi då inkvarteras och då skrev jag följande i min dagbok:

"Vi gick sedan till den byggnad (en tänkt vårdcentral, men som man varken haft råd att inreda eller skaffa personal till) där vi skulle tillbringa våra nätter. Eftersom det bara var ett cementgolv, så hade man lagt ut stora plastskynken och ovanpå det två madrasser per man. Sedan fick vi två yllefiltar var, men vi hade också tagit med oss våra sovsäckar. Och det behövdes! Nätterna var kalla och det blev oerhört fuktigt inne i byggnaden. Lukten av mögel satte sig i allt vi hade med oss. När man ställde sina skor på cementgolvet så var det blöta fotavtryck om man flyttade på skorna efter ett tag. "Toaletten" var bara ett hål i golvet där man fick hälla över en hink med vatten för att spola. Många av oss (vi var ju en grupp på elva personer) hade vid den här tidpunkten drabbats av diaréer (efter en dryg vecka i Peru), så det kändes inte speciellt fräscht."


Men innan vi kröp ner i våra sovsäckar den där första natten i byn så gick Kerstin och jag en promenad. Då kom vi till en plats som var så oerhört vacker så jag kunde ha stått där i timmar om inte mörkret fallit på. Jag måste säga att det kändes nästan heligt att stå där och titta ut över landskapet! 



Det här var verkligen en resa att minnas!

¤¤¤¤¤¤¤

Och med anknytning till den här resan, så satt jag och tittade på Svenska Hjältar-programmet på TV som sändes nyligen. Och när "Svenska hjältar i världen"-priset skulle delas ut visade det sig vara en av deltagarna i den här Peru-resan, Lars Seligman, som fick priset. Han startade en ideell orgnaisation, Bombali Health Development, 2017. Organisationen stödjer sjukhuset Moyamba Government Hospital och hälsoarbetet i ett av världens fattigaste länder, Sierra Leone. 

Förutom äran så var det ett företag som skänkte en solcellsanläggning (med montering och allt) till sjukhuset som Lars arbetar på/med. Med mottot "barn får inte dö" finner Lars all den kraft och energi som krävs för att fortsätta att bedriva sitt arbete med att rädda livet på barn. För trots att han är närmare 80 år, så åker han dit ett antal gånger per år i perioder om ca 6 veckor, och dom veckorna arbetar han 12-14 timmar/dygn, 7 dagar i veckan. Nu hade han funderingar på att bara åka ner kanske fyra perioder/år, och stanna i 4 veckor i ställer för 6!! 

Han var en fantastisk man, även under vår resa. Hur mycket energi som helst! Och att ha med honom på marknader och se/höra honom pruta, ja det var en fröjd! Och för alla berörda. Försäljare och köpare skrattade unisont! Det var rena teatern! Så hans läkekonst innehåller nog också väldigt mycket humor och glädje!


¤¤¤¤¤¤¤

Ha en fortsatt trevlig helg!



Kommentarer

  1. Vad intressant att läsa om dina upplevelser. Kan tänka mig att det var kallt att sova där och att inte var så fräscht.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var både kallt och ofräscht, men helt underbart, beroende på människorna. Både dom som var med på resan, men framför allt på dom vars gästfrihet vi fick ta del av!

      Radera
  2. Vilka upplevelser du berättar för oss! Jag tyckte att min natt i jurtan var tuff men din natt i bergsbyn var nog ännu tuffare. Det är roligt att tänka tillbaka på äventyr man har varit med om. Man får resa med öppet sinne och gilla läget.
    Ha en skön söndag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Din natt i jurtan är jag otroligt nyfiken på! Visst är det underbart att man kan uppleva en resa så många gånger. Först genom planering av resan, sedan själva genomförandet, och sist men inte minst att återuppleva alla minnen från resan. Det har också varit mycket därför som jag skriver så mycket när jag reser, för det är lätt att glömma detaljer.

      Radera
  3. Vilken fantastisk berättelse om din resa i Peru, och om din vän läkaren läste jag om i Aftonbladet, vilken man! Kul att du delar med dig!
    Nattuggla är du, precis som mej!
    Ha det gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var verkligen en fantastisk resa. Och tänk dig att kunna göra den flera gånger bara genom att ta fram en pärm och drömma sig dit!

      Radera
  4. Vad gäller frågorna så skulle vi vara enäggstvillingar med våra svar på frågorna 1-3. Sedan blev jag väldigt impad över ditt äventyr i Peru. Ja tänk - vad gjorde man inte när man var ung. Tack och lov för sådana minnen, så att man kan ge sig själv en klapp på axeln - retroaktivt alltså;-)
    Har aldrig varit varken i Sydamerika eller i Asien, men känner flera som just varit på äventyr (med diarré) i Indien;-)
    Så kul att känna en person som fått utmärkelsen "Svenska Hjältar i världen". WOW!

    PS. Är du frisk igen nu? DS.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hade fyllt 60 när jag var till Peru, vilket kanske gjorde det extra spännande. Lars var en positiv bekantskap. Men det var hela gänget som vi reste med!
      Mår bättre men har världens hosta fortfarande. Tog covid-prov i fredags. Positivt. Är så jäkla trött!! Men som sagt: mår i alla fall bättre!

      Radera
  5. Eftersom man blivit "lite äldre" så har önskan att ge sig ut på fler äventyr i världen försvunnit helt. Har man sen en gubbe som inte ens längre vill åka till fastlandet på ett par veckors semester så är det nog tur, för vi har alltid rest tillsammans och det vore ju trist om jag ville resa och inte han. Så jag kan glatt säga att jag rest klart - man kan ju istället njuta av sina OCH ANDRAS härliga resminnen.....
    KRAM-Susie

    SvaraRadera
    Svar
    1. För min del finns allt reslusten kvar, men det är orken och inte minst pengarna som fattas. Men då får man ta till minnesbanken! Och det är inte illa det heller! Är man två så måste man ju ge och ta, så det kanske kan bli en kortis in till Stockholm?! Kram!

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ensamhet...

Fem en fredag v. 4: Isbrytare

Måndagstankar i v. 30