Fem en fredag v.6: Tiden går

Att tiden går det är verkligen något som jag håller med om. Och fort går den! Skrämmande fort! Det tror jag vi alla kan vara överens om. Så det gäller att ta tillvara den dag som är! 


Tiden går....

1.  Vad gjorde du för 10 år sedan?
Året var 2013, och det var ett händelserikt år, på gott och ont!
I början på året gjorde jag min första resa till Taiwan för att hälsa på sonhustruns släkt. 
Under hela året hämtade jag mina barnbarn, då 3 och 6 år, minst 2 dagar/vecka från förskola/skola. 
Det gav oss många underbara minnen, som inte minst barnen pratar om fortfarande.
Jag läste också saga på deras förskola varje vecka under våren under namnet tant Saga.

Men så hände det som inte får hända! I september fick min son, 43 år då, en hjärtinfark. Det blev en stor by pass-operation, som tack och lov gick bra! Här märkte jag också vilken underbar sonhustru jag har. Vi blev ett team, hon och jag, som hjälptes åt med barnen och alla sjukhusbesök. För sonens del blev det en lång rehabilitering som slutade bra! Men tänk så lite man vet!

Till alla Hjärtans dag 2014 broderade Emil det här till sin pappa!
Vad tankarna måste ha gått runt i i hans lilla huvud, trots att vi 
verkligen pratade med barnen om det som hänt.

2.  Vad är ett minne för fem år sen?
Måste nog säga att det var mitt livs första långresa med buss, och som dessutom blev väldigt minnesvärd. Min gode vän och reskamrat, Kerstin, fyllde 75 år och ville inte fira det hemma, så vi beslöt att göra en resa. Då hon, inom en kort period, opererat båda sina höfter så insåg vi att planerna måsta begränsas. Man vandrar inte med kryckor! Men skulle vi verkligen göra en bussresa! Bland en massa panchisar! Efter moget övervägande beslöt vi oss för att ta tjuren vid hornen! Det blev en fjorton dagars bussresa till Kroatien! Och det ångrar vi inte! Vi var klart äldst av alla, och ett trevligare gäng än våra medresenärer får man leta efter. Våra farhågor kom verkligen på skam!

Här firas 75-åringen, med champagne och chokladpraliner, 
av vår reseledare Christine.

3.  Vad har du gjort om tre år?
Mina planer framåt är nog inte så vidlyftiga längre tror jag. Jag hoppas att jag gjort en och annan resa, men det behöver inte vara så långa. Man borde beta av landskapen i Sverige! Jag hoppas också på en Londonresa med mina barn/barnbarn igen. Men det som jag mest av allt ska inrikta mig på är att umgås så mycket som möjligt med nära och kära. Och att skriva färdigt allt som jag tänkt mig.

4.  Vad går fortast, veckan eller helgen?
Det går så oerhört fort båda delarna! Det är väl nackdelen med att vara panchis, att skillnaden mellan helg och vardag inte är så märkbar. Dagarna flyter ihop!

5.  Hur mycket ledig tid har du om dagarna?
Jag har all tid i världen, men det gäller att inte tänka så, för då skjuter jag gärna upp saker till senare med risk för att det inte blir gjort alls.


¤¤¤¤¤¤¤

Trevlig helg nu!













Kommentarer

  1. Trevligt att ni kom iväg! Oftast ångrar man bara det man INTE har gjort... (jag vandrade med sonen i CornWall i höstas men har inte fyllt sjuttio än 🙂 passade på lite i förväg). Panchis-ordet var nytt, maken jobbar än så jag har koll på dagarna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag läste om din vandring med sonen. Det verkade så härligt! Skulle jag gärna göra!

      Radera
  2. det var en tidig infarkt! men så bra att du och sonhustrun samarbetade så bra. vi har också gjort bussresor där vi haft tur med ressällskapet. det finns massor av längre och kortare resor som kunde vara trevliga. men nu har de blivit mycket dyrare

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var en tidig infarkt, förmodligen uppkommen i en kombination av stress och för mycket stillasittande arbete). Har kollat nu, då min vän Kerstin fyller 80 till midsommaren. Men resorna är, som du säger, betydligt dyrare.

      Radera
  3. Resor är oftast inget man ångrar och att träffa ingifta släktingar är alltid speciellt. Jag har släktingar både i Sverige och Egypten och är lycklig att vi har möjligheten att besöka båda! Hoppas du och Kerstin lyckas komma iväg på fler resor, reskamrater är mysigt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej det har du så rätt i. Resor ångrar man aldrig, vart det än bär, och speciellt om man gör dom tillsammans med sådana som man fungerar bra ihop med.

      Radera
  4. Tur att det slutade lyckligt för din son! Livet hänger ibland på en skör tråd.
    Våra senaste resor har vi gjort med buss inom Sverige och alltid haft trevligt ressällskap. ofta pensionärer ( kanske för att de har tid att färdas lite långsammare). Har ingen ny resa planerad men jag vill gärna ut igen. Fick en aha-upplevelse när jag läste din avslutande text "Sen"!
    Ha en skön helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, livet är skört och det är därför man behöver leva för nuet. Så kul att höra att ni varit nöjda med era bussresor. Då var våran inte bara en lyckträff! Ha det gott!

      Radera
  5. Texten om "Sen" var verkligen mitt i prick, det har man ju tyvärr fått lära sig under åren som gått!
    KRAM-Susie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bäst att ta vara på dagen idag! Kram!

      Radera
  6. Det är tur att man inte vet vad som ska hända. Skönt att det ändå gick bra för din son.

    SvaraRadera
  7. Råkade visst bli anonym. Det var inte meningen.
    Ha en fin fredag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är nog tur att man inte vet vad som komma skall! Ha en bra helg!

      Radera
  8. Just ja, ordet "sen" är livsfarligt. Men konstigt nog använder/tänker jag det sällan. Med det inte sagt att jag låta bli att göra saker som är tråkiga. För det mesta intalar jag mig själv att "imorgon ska jag göra det och det", och då gör jag det. Som sagt för det mesta.
    Vilken chock för familjen att din son fick en hjärtinfarkt när han bara var 43 år gammal. Så skönt att läsa att allt gick bra. Och idag verkar han vara frisk eller...
    Bussresa kontra kryssning. Bussresor har aldrig varit min grej, men jag har kanske precis som du fördomar. Det gäller även en kryssning och då tänker jag inte till Helsingfors. Ja, jag får se;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut livsfarligt! Men har upptäckt att jag gärna skjuter upp saker nu för tiden. Det ska jag ta itu med!
      Mathias hjärtinfarkt var verkligen en chock! Det absolut värsta som hänt i mitt liv! Idag mår han bra, men han äter många mediciner varje dag, och går på regelbundna kontroller. Och jag tror att både han, Ssu-Pi och jag har en ständig oro.
      Visst hade vi fördomar om att åka på bussresa! Det blev ju toppen! Nu skulle jag kanske välja flyg/buss så att färden i buss mer gällde i landet som skall besökas, t.ex. Irland. Har också kollat in kryssningar.
      Ha en trevlig helg!

      Radera
  9. Hej du underbara Susanna i badet, en livsnjutare som vet hur snabbt livet skiftar. Glad att läsa att sonen klarade sig och att hans sjukdom svetsade ihop familjen. Har bara gjort en långresa med buss, med dottern till Venedig, och det var inget jag vill göra om, men dagens bussar är nog bekvämare än den vi upplevde för ca typ fyrtio år sedan! Att besöka alla landskapen vore en kul utmaning, jag är på! Helgkram från pörtet

    SvaraRadera
    Svar
    1. Badkar är något som jag saknar! Det skulle kunna föreställa mig på bilden med min martini, tända ljus och lite dämpad musik! Läsa går ju inte i badet. Det blir imma på glasögonen.
      Viktigast i livet att barn/barnbarn är friska och pigga! ❤️
      Det var väldigt bekväma bussar när vi var iväg! Och bussen stannade med jämna mellanrum och då dukades det fram fika ur bussens skrymslen så man kunde kombinera bensträckning med valfria drycker! Och massor med prat och skratt!
      Vilka landskap ska vi börja med Paula? 😁 Kram!

      Radera
  10. Vilken fin text hos dig denna "fem en fredag" och så tufft för din son Mathias ser jag att han heter (vår äldsta son heter också Mattias!) så skönt att han mår bättre idag! Underbart att läsa om dina barnbarn, jag hoppas få mer tid till mitt barnbarn, som nu känner sin mormor och morfar bättre än oss efter 2 veckor i Mexico! Så kul att bussresan blev lyckad, skulle kunna tänka mej en bussresa faktiskt! Jag saknar också ett badkar i vår lägenhet! Den sista texten om att inte göra allt sen...så talande!
    Svar: Visst ser jag mellofinalen, men inte alltid på plats, utan framför TV:n också!
    Ha det gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är en ynnest att få umgås så mycket med sina barnbarn som jag har fått göra. Tycker så synd om deras morföräldrar som bor i Taiwan och får träffa Emil och Emma så lite! I det läget tycker jag, som ju är antimobilare, att det är bra att man kan se varandra när man ringer. Hoppas din sonhustru kommer att prata sitt språk med barnet. Min Ssu-Pi har bara pratat mandarin med barnen, vilket gör att dom kan prata och förstå släkten där borta också. Dessutom sägs det att barn som blir tvåspråkiga från tidig ålder har en fördel vid inlärning överhuvudtaget. Vilken god smak vi har förresten! Mathias är ett fint namn! Ha en fin mellokväll nu då!

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ensamhet...

Fem en fredag v. 4: Isbrytare

Måndagstankar i v. 30