Fem en fredag v. 39: Karriär
Ojojoj, så fort tiden går! Nu é dé freda´igen, och det är ju min bloggdag.
Ja, det har faktiskt blivit så att fredagen är den enda dagen då jag är aktiv i bloggarnas värld.
Och det beror på elisamatilda.se som vill ha svar på sina fredagsfrågor. För övrigt lider jag sedan en tid tillbaka av någon form av skrivtorka. Jag vet helt enkelt inte vad jag ska skriva om!
Men här kommer mina svar på frågorna i alla fall:
1. Vilket jobb passar för någon som är din motsats?
Statistiker kanske? Jag vet inte riktigt vad de gör, men det är nog motsatsen till det jag jobbat med.
2. Vad är det längsta du varit på en arbetsplats?
Den längsta perioden på ett ställe är 14 år. Det var på ett behandlingshem för tonåringar, och det var helt klart det roligaste och mest givande arbete jag haft! Och det viktigast är att det var det för barnen/tonåringarna också. Jag har fortfarande kontakt med många av dem trots att det här var en period mellan 1986-2000.
3. Finns det några stereotyper kopplat till ditt jobb/karriär?
Om det finns! En socialarbetare är en som sitter och delar ut massor med pengar till människor som inte vill arbeta. En socialarbetare är en person som på alla vis försöker ta barn från deras föräldrar o.s.v.
De som får ta emot all den här kritiken är de som arbetar med lagbundet socialt arbete. Det är det allra svåraste inom socialt arbete, men de som utför arbetat får så gott som alltid bara skit!
Av den anledningen bestämde jag mig redan under utbildningen att jag aldrig skulle jobba med det, utan bara med förebyggande arbete. Och så blev det! Jag har haft förmånen att få göra det!
.jpg)
Pippi och Pruseluskan Hellquist
(det här var när jag arbetade som förskollärare)
4. Vilken film eller tv ger ett bra porträtt av ditt jobb?
Kan inte komma på någotdera. Däremot får Pippi Långstrump-filmerna med socialtanten Pruseluskan bekräfta den stereotypa bilden av en socialarbetare.
5. Vilken har varit din drömkarriär?
Som tonåring älskade jag att teckna och sydde alltid mina kläder själv. Drömmen var att bli modetecknare, eller möjligen reklamtecknare. Arbetsförmedlingen ville annat, och skickade mig till kommunen för en plats som kartriterskepraktikant, vilket var något liknande, enligt arbetsförmedlaren. Kartritare blev jag i alla fall, och arbetade som det i 15 år (nej, inte på samma arbetsplats). Det var ganska kul det också faktiskt!
¤¤¤¤¤¤¤
Jag önskar er en trevlig helg!
Vilka roliga jobb du har haft, i helt olika branscher! Socialarbetare hade inte funkat för mig, jag kan inte lirka och är dålig på att peppa. Kartritare låter väl sådär, tror du är nöjd när du jobbar med människor. Jag är inte så omhändertagande, önskar jag vore det, men gillar ändå att jobba med människor. Ha nu en trevlig helg Prusiluskan!
SvaraRaderaJa det har jag faktiskt haft. Även kartritarjobbet var kul, så länge man kunde se vem som ritat kartan. Men när det blev mer och mer mallar och datorer så var det inte lika kul längre. Då utbildade jag mig till förskollärare, och så var arbetslivet kul igen! Men man kan jobba med människor på olika sätt. I kväll ska vi ha Oktoberfest här på gården. Det ska också bli kul (tror jag)!
Raderalätt att vara kritisk när man vet för lite
SvaraRaderaDet är ju lite så Hannele. Det är lätt att kasta sten.....
RaderaKartritare - det var Anki också om jag inte minns fel. Även min man har jobbat som kartritare ett tag. Ja, det yrket liksom det som teknisk illustratör är ju bara ett minne blott nuförtiden. Lite synd kan jag tycka.
SvaraRaderaDessvärre har du rätt. Socialarbetare får inte mycket annat än skit faktiskt. Förstår ärligt talat inte hur de orkar. Dessutom kan man ju fråga sig varför det nästan är uteslutande kvinnor som har det jobbet...
Du är inte den enda just nu som har tappat kontakten med Blogglandia. Ditte och Anki har ju också kastat in handduken. Men du bloggar ju åtminstone fortfarande en dag i veckan. Tackar för det! Vet inte varför det är stiltje i Blogglandia just nu. Under sommaren är det ju alltid lugnare, men i år inföll stiltjen betydligt senare...
Nu gör datorerna det mesta så vissa yrken försvinner faktiskt. Det är socialarbetarna med de tyngsta jobben som får ta mest skit. Och faktum är att många av de unga bränner ut sig eller byter helt enkelt jobb. En anledning till att det mest är kvinnor är att det är ett låglöne-yrke, detta trots att det är 3½ års universitetutbildning, med därtill hörande studielån! Det är inte bara med bloggandet som jag tappat sugen tycker jag. Jag känner mig låg överhuvudtaget. Men hösten är inte min tid! Jag älskar färgerna, men sen.....
RaderaRoliga jobb som du haft! Socialsekreterare som delar ut pengar, har det hett om öronen, det skulle jag aldrig kunnat tänka mig. Men att se till barns bästa är behjärtansvärt, men ack så svårt.
SvaraRaderaDet har jag verkligen! Men vad som varit en oerhört viktig del av arbetslivet, är de arbetskamrater som jag haft! Dom är nästan viktigare än själva arbetsuppgifterna.
RaderaVilka spännande svar på fredagens frågor! Min brors dotter är socialarbetare i ett tufft område i Hässelby/Stockholm, jag fattar inte att hon orkar!
SvaraRaderaHa en fin helg!
Som jag skrev, så är det många, och speciellt bland de yngre, som inte orkar tyvärr. Jag vet inte hur det ska bli? Ha en fin helg du också!
Raderajag var lite inne på det där med socialarbetare en tid, men som tur var blev det inget med det. men att arbeta med människor på något sätt känns viktigt. teckna och sy har jag aldrig kunnat även om jag verkligen önskat att jag hade haft den begåvningen.
SvaraRaderaSom ung hade jag aldrig en tanke på socialarbetare. Men livet förändras, och det ena ger det andra. Och det var där jag hamnade. Det har jag aldrig ångrat. Och jag tror att det är en fördel av vara lite äldre när man ger sig in i den svängen. Man har en helt annan livserfarenhet och inser från början att man inte kan förändra världen, möjligen göra den något lite bättre för några.
Radera