Selfie 8: Tårar
Veckans Selfie hos klimakteriehäxan är tårfyllt!
Och jag vet inte om det är något fel på mig, men ju äldre jag blir desto mer rinner mina tårar. Och det gäller i både sorg och glädje!
1. Den boken fick mig att gråta!
Förutom Bröderna Lejonhjärta, som jag skrev om i förra veckan, så fälldes många tårar när jag läste Jonas Gardells böcker Torka aldrig tårar utan handskar.
2. Den filmen fick mig att gråta!
Såg nyligen en film som heter "Livet efter dig", som fick mig att gråta. Den påminde lite om "En oväntad vänskap", men nu handlade det om kärlek mellan mannen i rullstolen och hans kvinnliga assistent. Båda filmerna är en blandning av både glädje och sorg.
3. Den nyheten fick mig att gråta!
Nu för tiden tycker jag att det mest är nyheter som man vill gråta över! Törs snart inte titta på Rapport!
Men det finns faktiskt nyheter som gjort att jag gråtit av glädje. Som när jag fick veta att jag skulle bli farmor och även bonus-farmor, eller när någon som jag tycker om har tillfrisknat från en sjukdom.
4. Den sporthändelsen fick mig att gråta!
En knepig fråga då jag är helt ointresserad av sport. Känner mig gråtfärdig ibland när jag råkar höra en hysterisk sportkommentator skrika som om jordens undergång är nära. Det blev MÅÅÅÅL!
Men när Börje Salming hyllades i Toronto, då flödade mina tårar.
Jag kan också börja gråta när jag ser de nya zeeländska rugbyspelarna dansa sin haka! Det är mäktigt!
5. Den låten fick mig att gråta!
"Den stora dagen" med Vikingarna. Jag är absolut inget fan av dansbansmusik, men den är låten kom upp när jag var i en fas i livet då jag hade både mina föräldrar i livet på varsit håll, och jag slet verkligen med att få det att funka. När de sedan inte fanns längre var jag glad över att jag funnits där för dom.
6. Den kaffetåren är den bästa!
Den bästa kaffetåren man kan tänka sig är när man hämtar vatten i en fjällbäck och kokar kaffe över öppen eld, omgiven av den mest vidunderliga natur man kan tänka sig. Då smakar kaffet som allra bäst! Men den första kaffetåren ute på altan är inte heller fy skam!
¤¤¤¤¤¤¤
Hakan är en maorisk dans av uppvisningskaraktär. Den används ofta av män som en uppvisning inför en strid eller idrottsutövning. Den utförs regelmässigt av Nya Zeelands herrlandslag i rugby, All blacks, inför landskamper. Hakan framförs även i sammanhang då man vill visa sin respekt eller då man vill välkomna någon.
Elementen i haka utgörs av handgester, fotstampningar, ögonrullningar, grymtningar och tungutsträckning. Det är en maorisk krigsdans som ursprungligen användes i syfte att sätta skräck i motståndaren. Dansen uttrycker styrka och mod. Också förolämpningar kan uttryckas i ljuden och kroppsrörelserna.
Det är en mycket integrerad process i maoriernas sorgeprocess, säger professor Te Mahautu Maxwell vid universitetet i Waikato i Nya Zeeland. Dessutom ger hakan uttryck för medkänsla och kärlek. Haka hjälper, säger han och fortsätter: Avsikten med haka är att locka fram känslor. Haka slår till, rakt in i ditt hjärta och får håret att resa sig på din rygg! Och det är sant (säger jag)!
Maorierna är Nya Zeelands ursprungsbefolkning. De kom för omkring 2000 år sedan österifrån, från öar i Söderhavet. Européerna kom till Nya Zeeland omkring år 1800.
,
Under Veronicas och min resa till NZ bjöd vår värdinna, Sheuna, oss på a Traditional Maori Hangi & Consert, och efteråt tog hon en bild på oss tillsammans med dessa skräckinjagande män. Uppträdandet med alla dansarna var verkligen en upplevelse.
¤¤¤¤¤¤¤
Den stora dagen
En gammal kvinna går omkring och pyntar i sitt hus
Idag är det hennes stora dag
Hon har köpt kaffebröd och tårta
Som smyckats med små ljus
Och en likör av bästa slag
Och när hon lägger på en duk, den finaste hon har
Så ringer det på hennes telefon
Hon blir glad och lyfter luren och hör rösten av en karl
Hennes allra yngsta son
Jaså säger du det, du kan inte komma från
Du tog fel på vilken dag det var
Nej, det gör ingenting, om det är något, bara ring
För jag finns ju här var dag
Hon tar fram finservisen, den med små violer på
En kopp har visst en gång gått i kras
Men hon tänker det gör nog ingenting
Vi blir så få på mitt årliga kalas
Och när kaffet kokar upp, så ringer telefon
Hon glömmer allt och springer därifrån
På ett ögonblick hon mister något av sin illusion
När hon hör sin äldsta son
Jaså säger du det, du kan inte komma från
Du tog fel på vilken dag det var
Nej, det gör ingenting, om det är något, bara ring
För jag finns ju här var dag
Flera timmar går förbi och dagen blir till kväll
En trött gammal kvinna somnar in
Hon har stått där hela dan och väntat sina barn
Vid sin blommiga gardin
Hennes kaffebröd är kvar och tårtan står där den står
Den visar hur barn kan överge
Så när dottern ringer finns inget mer att förstå
Då har ljusen brunnit ner
Jaså, säger du det, du kan inte komma från
Du tog fel på vilken dag det var
Nej, det gör ingenting, om det är något, bara ring
För jag finns ju här var dag
¤¤¤¤¤¤¤
Och ni ska veta, att när jag skriver det här, så rinner mina tårar!
Ha en fin vecka!
Livet efter dig har jag här... hittade på loppis, ska titta. Sonen fixar mat och kaffe på öppen eld när de vandrar. Idag missar man inte mycket om man inte hinner se på nyheter...
SvaraRaderaLivet efter dig var både rolig och sorglig. Det är härligt med sådana filmer! Det var härligt när man orkade släpa med sig både tält, mat och annat när man vandrade. Det är slut med det nu, men minnena finns kvar. Nyheterna borde man skippa egentligen för man blir bara så ledsen. Samtidigt vill man ju hålla sig uppdaterad.
SvaraRaderaSå fint att läsa dina svar! "Livet efter dig" har jag läst, den är skriven av Jojo Moyes och hon är skicklig. Den andra filmen du nämner är helt underbar. Haka-lektionen kan man bara tacka för! Och visst har du rätt, hyllningarna för Salming kunde väl ingen undgå att bli rörd av.
SvaraRaderaDen där låttexten har jag stött på förut, den är så gruvligt sorglig men tyvärr alldeles för ofta likt verkligheten är jag rädd.
Har inte läst den boken av henne, men hon är bra. Haka är en upplevelse faktiskt. Jag blev väldigt berörd. Ja tyvärr stämmer nog låttexten med verkligheten många gånger. Så sorgligt!
RaderaTyckte mycket om att läsa sina fina och väldigt personliga svar. Har ju förstått att du inte är ett dugg sportintresserad, men stor ELOGE för att du nämnde Börje Salming. Det gjorde jag också. ALS är lika illa som cancer tycker jag.
SvaraRaderaOch att höra en fotbollskommentator skrika MååååååååååL eller ännu bättre en från Brasilien som skriker Goooooooooooooooooooooooooool är häftigt. Jag gråter då också, men bara om mitt favoritlag målade;-)
Tack! ALS är en hemsk sjukdom. Allt tas ifrån en och man är helt medveten om det, men kan ofta inte förmedla det.
RaderaMin gode vän Kerstin är precis som du sporttokig. Det är faktiskt roligare att titta på henne i sportsammanhang än på själva sporten!
Absolut att jag blivit gråtmildare med åldern, men det verkar normalt.
Me again: Håller dessvärre med dig också vad gäller gråtandet. Man har närmare glädje- och sorgetårar när man blir äldre. Jag konstaterade samma sak i mitt inlägg.
SvaraRadera