Tankarna fortsätter.....

Härom dagen skrev jag ett inlägg om religion och tro bl.a. De svar jag fick på det, väckte ännu fler tankar så jag fortsätter lite till. Jag kan inte så mycket vare sig om religion eller politik, men jag tycker det är intressant och spännande. Fast man behöver inte heller kunna så mycket för att få uttrycka en åsikt om man vill. Det är det som kännetecknar en demokrati.

Har många gånger tänkt på allt elände som händer i världen, och religionens bidrag till det. Jag inbillar mig att det är en styrande elit, som genom religionen vill tillskansa sig makt, och det på bekostnad av den stora påverkbara massan. Tror inte att någon religion uppmanar till krig och förstörelse. Det gör de fanatiska anhängarna, och har så gjort i alla tider.

Om Jesus, Buddha och Konfucius allihopa levde och
var samlade på en plats,
skulle de då gräla om vem som hade rätt?
Eller skulle de respektera och beundra
varandras läror?
Religiösa konflikter kan ofta skyllas
inte på religionens grundare
utan på deras fanatiska anhängare.
(Haemin Sunim)

Men som en av er säger: "Vad vet vi egentligen? Vi tror kanske mer än vi vet." Och egentligen spelar det ingen roll vad jag tror på, bara det känns bra för mig själv.

Sverige är ju ett av världens mest sekulariserade länder. Men jag tror också att vi är ett land med ett stort andligt sökande bland befolkningen. Eller som man säger inom AA-rörelsen (där man inte har några krav på att deltagarna ska ha en Guds-tro) en Högre Makt, större än jag själv. 

Sinnesrobönen
Gud, ge mig sinnesro att acceptera
det jag inte kan förändra
Mod att förändra det jag kan
Och förstånd att inse skillnaden

Sinnesrobönen ber man inom AA-rörelsen, och vad man lägger in i ordet Gud, det är upp till var och en.

Den kosmiska katedralen

Visst, det var och är många som går ur Svenska Kyrkan. Har själv aldrig haft den tanken. Jag är inte speciellt religiös i ordets "rätta bemärkelse", men har många goda erfarenheter bl.a. av Kyrkans Ungdom, där min son var aktiv under sin tonårstid. Det besparade mig, som ensamstående tonårsmamma, många oroliga stunder.

Jag brukar också delta i kyrkans retreater som anordnas några gånger/år. Och som yrkesarbetande fick vi alltid låna kyrkans lokaler för de gruppverksamheter som vi anordnade. Här i stan har vi också lunchmusik i kyrkan varje onsdag. Då kan man komma under lunchrasten och lyssna på vacker musik i lugn och ro. Vill man så går det att köpa kaffe och en smörgås att förtära i kyrkbänken. Ett gott initiativ i vårt stressade samhälle. Besökte ofta dessa "tillställningar" under mitt yrkesverksamma liv. Det gav ro i själen och dessutom är jag väldigt förtjust i själva kyrkorummet. 

Konserter i kyrkan av olika slag är också populära inslag och besöks ofta av dem som aldrig annars sätter sin fot i kyrkan. Det är bra tycker jag! Det gäller för kyrkan att förnya sig!

Sedan är det ju också, som en av er sa, att "förr i tiden gick folk i kyrkan - nu går man t.ex. och ser hockey. Och båda aktiviteterna ger nog samma euforiska känsla. Man tror och hoppas på än det ena, än det andra. Psalmerna byts ut mot hejaramsor/sånger. Det spelar ingen roll - alla har sin tro och söker sin lycka - det viktiga är nog att respektera andras val oavsett vad det är. Då föds inte missnöje, klagomål och ovänskap." Kloka ord!

För mig personligen är Gud kärleken inom var och en av oss. Kärleken till livet, oss själva och varandra. Det är min tro!

Var och en blir salig på sin tro! 😇


Kommentarer

  1. Läste även detta inlägget samt en kommentar till på förra då jag tittar in för att se om du svarat på kommentarerna.
    Alltid fint att följa upp något som ger tanker.
    Lev och låt leva, var och på sitt sätt och tro på sitt.

    SvaraRadera
  2. Ja de bästa är nog att hålla sin tro för sig själv, menar jag gillar inte när andra människor försöka påverka mig att tro, varken i religion eller i andra sammanhang. Men de är kul att ta del av vad andra tror och tycker, även om man själv inte är på den nivån. Snygg tatto o där ser man ju den stora tron och kärleken till sitt lag.
    Kramiz o go söndag.

    SvaraRadera
  3. Politik och religion är verkligen ämnen som kan få igång diskussioner. Jag är med i Svenska kyrkan, men mina besök där är väldigt få. Jag känner inte att jag har något behov av det. Buddhismen är en religion som jag skulle vilja veta mer om. Det jag läst om den får mig att tro att den är mer "människovänlig" och förlåtande än kristendomen...men jag kan i och för sig ha fel. Men liksom Tove tycker jag att var och en har rätt att tro på vad den vill utan att bli trakasserad.

    SvaraRadera
  4. Visst är det spännande ändå att de här ämnena väcker så många tankar. Absolut att var och en måste få tycka och tro efter eget huvud, och det finns väl inget värre än när andra människor försöker pracka på en sina egna åsikter. Och det gäller inte bara de här två ämnena.
    En annan sak som är viktig i det här sammanhanget är att man måste få ha sin egen tro och övertygelse, men att man måste respektera det som gäller i det land där man är. Både tillfälligt och permanent!
    Och jag tycker, utifrån det lilla jag vet, att buddhismen är en "mjuk" religion, där man verkligen respekterar andra trosinriktningar.
    Innan jag gick på BroBygge så hade jag en ganska negativ inställning till frikyrkorna, vilket nog berodde på att min mamma vuxit upp med en pappa som var frikyrkopredikant, och inte särskilt human. Men oj, vad många underbara människor jag träffade från olika kyrkliga sammanhang. Det är nog också så att ju mer man känner till om olika saker desto mer försvinner fördomarna.

    SvaraRadera
  5. Religion och politik får igång de flesta människor på olika sätt. Ibland är sätten otrevliga när man utgår ifrån att det man själv tänker är det enda rätta. Här gäller som alltid, frihet till egen åsikt utan att bli trakasserad, förståelse för andra osv...allt det där vet du förstås.
    Du har också så rätt i det du skriver om att man ska respektera det som gäller i det land man är. Inte kan man klampa på "hos andra" och försöka få dem omvända till det man själv tror att är det enda rätta. Det är intressant med alla olikheter vi står för.
    Ha en fin måndag!

    SvaraRadera
  6. Absolut att man måste ta seden dit man kommer. Och det gäller alla! Om jag kommer till ett land där man inte går in i kyrkan med bara axlar och shorts, ja då gör jag inte det. Eller där man ska ta av sig skorna för att gå in i någon form av heligt område. Endera tar jag av mig skorna, eller också stannar jag utanför! Det är så oerhört viktigt det här med respekt för varandra. Och det är också viktigt att lära våra barn/barnbarn det!
    Ha en fin onsdag du Pettas!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Måndagstankar i v. 30

Röksignaler

Fem en fredag v. 8: Teambuildning