Tankarna fortsätter.....

Härom dagen skrev jag ett inlägg om religion och tro bl.a. De svar jag fick på det, väckte ännu fler tankar så jag fortsätter lite till. Jag kan inte så mycket vare sig om religion eller politik, men jag tycker det är intressant och spännande. Fast man behöver inte heller kunna så mycket för att få uttrycka en åsikt om man vill. Det är det som kännetecknar en demokrati.

Har många gånger tänkt på allt elände som händer i världen, och religionens bidrag till det. Jag inbillar mig att det är en styrande elit, som genom religionen vill tillskansa sig makt, och det på bekostnad av den stora påverkbara massan. Tror inte att någon religion uppmanar till krig och förstörelse. Det gör de fanatiska anhängarna, och har så gjort i alla tider.

Om Jesus, Buddha och Konfucius allihopa levde och

var samlade på en plats,

skulle de då gräla om vem som hade rätt?

Eller skulle de respektera och beundra

varandras läror?

Religiösa konflikter kan ofta skyllas

inte på religionens grundare

utan på deras fanatiska anhängare.

(Haemin Sunim)

Men som en av er säger: "Vad vet vi egentligen? Vi tror kanske mer än vi vet." Och egentligen spelar det ingen roll vad jag tror på, bara det känns bra för mig själv.

Sverige är ju ett av världens mest sekulariserade länder. Men jag tror också att vi är ett land med ett stort andligt sökande bland befolkningen. Eller som man säger inom AA-rörelsen (där man inte har några krav på att deltagarna ska ha en Guds-tro) en Högre Makt, större än jag själv. 

Sinnesrobönen

Gud, ge mig sinnesro att acceptera

det jag inte kan förändra

Mod att förändra det jag kan

Och förstånd att inse skillnaden

Sinnesrobönen ber man inom AA-rörelsen, och vad man lägger in i ordet Gud, det är upp till var och en.

Den kosmiska katedralen

Visst, det var och är många som går ur Svenska Kyrkan. Har själv aldrig haft den tanken. Jag är inte speciellt religiös i ordets "rätta bemärkelse", men har många goda erfarenheter bl.a. av Kyrkans Ungdom, där min son var aktiv under sin tonårstid. Det besparade mig, som ensamstående tonårsmamma, många oroliga stunder.

Jag brukar också delta i kyrkans retreater som anordnas några gånger/år. Och som yrkesarbetande fick vi alltid låna kyrkans lokaler för de gruppverksamheter som vi anordnade. Här i stan har vi också lunchmusik i kyrkan varje onsdag. Då kan man komma under lunchrasten och lyssna på vacker musik i lugn och ro. Vill man så går det att köpa kaffe och en smörgås att förtära i kyrkbänken. Ett gott initiativ i vårt stressade samhälle. Besökte ofta dessa "tillställningar" under mitt yrkesverksamma liv. Det gav ro i själen och dessutom är jag väldigt förtjust i själva kyrkorummet. 

Konserter i kyrkan av olika slag är också populära inslag och besöks ofta av dem som aldrig annars sätter sin fot i kyrkan. Det är bra tycker jag! Det gäller för kyrkan att förnya sig!

Sedan är det ju också, som en av er sa, att "förr i tiden gick folk i kyrkan - nu går man t.ex. och ser hockey. Och båda aktiviteterna ger nog samma euforiska känsla. Man tror och hoppas på än det ena, än det andra. Psalmerna byts ut mot hejaramsor/sånger. Det spelar ingen roll - alla har sin tro och söker sin lycka - det viktiga är nog att respektera andras val oavsett vad det är. Då föds inte missnöje, klagomål och ovänskap." Kloka ord!

För mig personligen är Gud kärleken inom var och en av oss. Kärleken till livet, oss själva och varandra. Det är min tro!

Var och en blir salig på sin tro! 😇