Guldkorn i tillvaron

Så har då, en till synes, helt vanlig vecka förflutit sedan Påsken och dess utsvävningar. Det känns riktigt skönt att återgå till den grå vardagen, som ju faktiskt har varit ganska solig. Men vardagen blev kortvarig, för i morgon är det sista april och se´n kommer 1:a maj, så då är det fest igen!😄

Vår största kvinnliga armbryterska, Heidi Andersson, kommer från Ensamheten. Ensamheten är en liten plats i Storumans kommun. Men ensamheten är också ett tillstånd. Utbrändheten är, mig veterligt, inte en plats någonstans, utan det är enbart ett tillstånd. Ett tillstånd som jag hamnade i för snart 20 år sedan, men där sviterna av det tillståndet fortfarande lever kvar inom mig.

Så är påsken här och det är det just nu underbart väder, och vad jag förstår så ska det bestå under hela helgen. Underbart! Här hos mig kryllar det av hönor, tuppar och påskkärringar. Som tur är sticker väl de sistnämnda iväg till Blåkulla i kväll. Mot Blåkulla Tuppen och hönorna satt uppradade på staketet, men hoppade snabbt ner när jag närmade mig, och gav sig kacklande iväg! Den här hönan däremot stannar där hon är, och önskar alla en Glad Påsk!

Tittade på Lerins lärlingar på TV igår, och jag blir så himla glad!! Vilka underbara människor som medverkar i det programmet. Vid vissa sekvenser blir jag också väldigt rörd. Verkligen ett bra program! För övrigt så har jag nästan inte rört på mig alls den här veckan! Har kommit in i en läsperiod och då sitter jag där. Efter Tom Malmquists bok har jag läst en av Agnes Lidbecks böcker, Förlåten. Den handlar om två systrar, Ellen och Maria, och deras relation. Men den berörde mig inte alls på samma sätt som Malmquists bok. Och Konsten att leva innerligt är fortfarande pågående. Där blir det bara några sidor åt gången, för den väcker så många tankar, så då måste jag tänka klart innan jag fortsätter.

Känner mig tagen av min senast lästa bok, I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv, av Tom Malmquist. Det är en så´n stark berättelse om sorg och ensamhet. Ensamhet, trots att man är omgiven av släkt och vänner. Som baksidesskrift på boken kan man läsa följande:

Ja igår fick vår huvudstad besök av två lantisar. Anna, en god vän, och jag tog tåget upp till Stockholm för lite kulturell njutning. Vi brukar göra det någon gång om året och har då besökt Fotografiska. Så även denna gång. Såg och hörde Alison Jackson hos Skavlan här för liden (visst är det ett fint gammalt uttryck!). Blev så nyfiken på hennes utställning Truth is Dead, där hon med hjälp av lookalikes skapar fotografier där celebriteter gör skandalösa saker. Sådana som ofta bekräftar våra värsta fördomar..... och farhågor.....

av allehanda slag har jag varit med om. I söndags åkte jag in till stan på retreat i St Larskyrkan. De här retreaterna är verkligen en lisa för själen. Efter gemensamt fika och en kort andakt gick vi in i tystnaden. Retreaterna leds av en präst, en diakon och av husmor på kyrkan. De har ordnat så fint, med sköna platser där man kan sitta/ligga. Böcker och tidningar är framlagda och i ett rum finns papper och färger för den som vill måla. Drycker och frukt står framdukat under hela retreaten.